9. dec, 2020

Åter i arbetskostymen i ruggigt väder,1 år utan mörker promenader

 Så då var man tillbaka i verkligheten efter en kort men välbehövlig semester 1 vecka det går fort förbi och lite vila han jag med mitt i bland allt annat som måste göras, Nu har jag och mor tjänat in en massa pengar med att göra den nödvändiga bouppteckningen och får hoppas bara att den blir godkänd utan en massa ändringar och mer jobb. Hur som haver så var i alla fall den veckan en skön ledig vecka och när man inte haft något ledig sedan augusti 2019 så var det väldigt mycket dags nu, Nu är det bara att se fram i mot några lediga juldagar.

Mörkt är det både på dagen och och på natten NU dimman den den ligger tät under dagen och det blir knappast något dagsljus att tala om. Nattens mörker är också väldigt kompakt och tillbaka i natten då är det regnrusk och väldigt fuktig luft så jag har andan i halsen från första trappsteget får hoppas på lite kyla och torr luft så man kan andas på någorlunda sätt som astmatiker jag är .

Tomte hela veckan kan nästan kalla sig och det blir mer och mer ju närmare julen man kommer paket leveranserna vi har på jobbet ökar och det blir gasen i botten och panik hela nätterna för att hinna med, Men en 12 sekunders saft paus vid Munken försöker jag alltid hinna med! så något att släpa benen efter sig kan man inte göra och svetten den befinner sig i pannan rätt fort under arbetspasset.

En trevlig semester och en vit sandstrand skulle vara härligt nu för ett antal år sedan så hade jag en skön tradition att tillbringa 2 veckor i Playa del Carmen Mexico när värsta julstressen var och det är en härlig plats med just det VIT sand och ej heller varm där kan man lugnt vandra med bara fötter i sanden utan att bränna fötterna, och njuta av god  mat på gågatan under kvällarna gör att man ibland drömmer sig bort till att återuppleva detta 

Att arbeta nattetid det går bra då är man fullt upptagen att sköta sitt jobb. Men att gå ut i mörkret har jag inte gjort på 1 år och det är väldigt synd för mörker fotografering är en väldigt uppskattade företelse och brukar bli mycket fina bilder, 

Men för 1 år sedan när jag blev nedslagen på just en fotografisk promenad så förlorade jag förtroendet för en del av mänskligheten och har helt enkelt inte vågat gett mig ut i mörkret nu har jag väldigt mycket reparerat mig själv och jag tar mig ut i dagens ljus och har inga tankar eller rädsla men mörkret aktar jag mig för. Fysiskt mår jag bra förutom en armbåge som är trasig och smärtar efter jag fick mottaga sparkar 

Jag har skrivit det förut och hoppas ta tag i det någon gång att skriva från min stora minnes bank och fotografering från resor jag gjort i nära och fjärran och världen runt, Tack till er alla som läser mina rader och ser mina bilder, ta hand om er alla använd sunt förnuft och håll er friska