25. nov, 2020

Frostbiten ej ännu vinterhärdad, höst promenad i solen

 Kylan börjar bita i och har varit både snö i luften och tillsammans med regn och blåst så har det varit några riktiga höst ruggiga nätter på jobbet, Frost och is på vatten pölarna hör November till och första halkan den brukar alltid överraska oss, Men också att bli vinter härdad tänk vad kall 1 minus är i början på vintern är då är det brrr och halsduk och mössa på, 1 minus framåt vårkanten det är rena sommar hettan och då knäpper man upp jackan och kavlar upp ärmarna så kroppen den ställer om sig i alla möjliga och omöjliga lägen,

Snö är både välkommen och ovälkommen den lyser upp i mörkret och visst är det mysigt med en sådan där riktig julkorts jul! med snö och riktig julkänsla, Men snöskottning och is halka och annat elände hoppar jag gärna över och med tanken på att jag jobbar ute så tar jag gärna en repris av förra årets vinter den var väldigt arbets vänlig och bekymmersfri i väder läget.

Måndagen den bjöd på solsken så jag passade på att ta mig en promenad i skogen skönt är med frisk luft och bara känna lugnet som finnes i naturen, även andra som tänkte samma som var ute på en hälsosam tur och spatserade i solen som var skön där inte blåsten kom åt, Kameran den hade jag med mig och numera har det blivit väldigt lite med fotograferande så var väldigt kul att få till lite bilder när solen den lyser och är alltid spännande att leka lite med skuggor och solljus kan bli fina bilder om man får till det rätt

Promenaden den började jag vid Skogsborgs kyrkogården en vacker och fridfull kyrkogård och just belägen i skogen även om nu staden börjar så sakteliga krypa närmare och närmare när det blir bostadsområden mer och mer långt upp i skogen, Vid kyrkogården hade vi spridit ut askan efter min käre och saknade far, Ett lite mindre sorgfyllt farväl än det var i kyrkan, Tror min far var väldigt nöjd att få Återförenas med sin kära skog där han alltid trivts så bra och tillbringat mycket av sin tid,

Livet börjar så sakteliga närma sig något som är likt det normala men ofta tänker jag att det är skar som jag måste ta upp med min far eller berätta för honom! Men ja återigen blir man väckt upp i någon sorts verklighet som påminner om att han numera bara finnes i minnet.

Livet för oss alla har nog varit mycket annorlunda och märkligt för oss alla i världen, Hoppas det blir som någon väckarklocka för världens ledare och oss alla hur sårbart och skört livet är på alla sätt vi måste vara mer försiktiga om varandra och den värld vi lever i, ingen eller inget tål att vara hur mycket oförsiktig om till sist ger allt vika och vi måste hitta någon sund gräns för vad vi kan utsätta världen och alla dess människor för .

Önskar er alla en god kväll ta hand om er alla glöm ej bort att le och ta hand om livet trots dessa omständigheter vi lever i , Tack och god natt