10. dec, 2019

Att bli utsatt för något hemskt,att kämpa för att inte bli sönderslagen

Mörker och ymnigt snöfall och endast jag på promenad ja så var det nästan, den vackra snön föll från himlen det var då jag var helt på fel plats när jag möte min fasa, en man som hade utsett mig som sitt offer som jagade mig och inte på något sett tog hänsyn på vad det var han slog på jag kunde ha varit en mjölsäck eller en boxningspåse

Man läser i tidningar och ser på tv nyheterna om alla offer för brott,Men man tänker det händer inte mig! men när man försöker fly och när man desperat skyler sig från slag då känner man sig som i en film men detta var väldigt mycket på riktigt, och desto mer han slog så skulle han ha mer pengar av mig!

Jag tänkte på min älskling och mina föräldrar och min familj ska livet sluta så här på en gatstump i mörkret med min baneman som inte hade några spärrar, jag mötte någon som ej var helt nykter eller vid sina fulla närvaro och hörde ej vad mannen sa det var tillräckligt för att skulle mata sina slag och sparkar på mig

Smärtan är stor värker i min kropp, men största oron är vad händer om jag möter denna man igen och vad skulle hänt om jag inte kunde samlat kraft och flytt, jag är en person som alltid är ute och har saker på gång med kameror med evenemamg och vill förmedla saker till världen och alla som vill se eller läsa det jag skriver

Men nu tänker jag Törs jag gå ut ska jag ge upp för det onda, många tankar är det i huvudet, Jag ska kämpa vidare jag ska inte ge upp för något vansinnesdåd och mitt liv är mer värt en dom 500 kronorna mannen skulle ha av mig!

När man varit med om något hemskt så förstår man också mer vad andra har gått igenom och hur oändligt sorgligt och tragiskt för familjer där det har slutat mycket mer olyckligt än vad det gjorde för mig.

Bilder kanske det blev från det som höll på bli min sista promenad och den nya kameran kanske den höll! Men det viktigaste är att jag mår någorlunda bra kanske blir dom psykiska menen större än den mörbultade kroppen jag har nu

Jag tänker ska jag skriva om detta ska jag ge ut min känslor om denna händelse som skakat om min kropp mina tankar och sätter mycket griller i huvudet hur ska ja ta an livet nu, kanske det kan hjälpa andra med att ta del av min upplevelse och personer att vara försiktiga och att inte bara ta för givet att livet springer fram på en rosenskimrande solskensgång, snälla ta hand om er och alla nära och kära livet är väldigt skört

Nu ska jag krya på mig och ta hand om kropp och skäl, och finnas till för min Maria och mina nära och kära, och dom framtidsdrömmar och planer som finnes ska jag ta mig fram till, Ta hand om er alla och njut av livet , mvh Stefan